femtioatta

Vad händer nu när jag har fått kontakt med min biologiska pappa. Vad vill jag med detta? Jag känner mig nöjd med att veta att han finns på riktigt. Just nu känns det som om vi bara byter bakgrundsinformation till varandra, men det kanske så det ska vara. Har aldrig gjort detta förr. Däremot så vet jag att har varit duktig i ett år nu. Men det har varit ett tufft år, först sluta röka, mamma berättar om sin lugncancer, jag har varit på väg in i den berömda väggen, mamma blir sjuk och DÖR, jag letar upp min biologiska pappa. Hoppas att resten av året blir lugnare.

Jag har fått svar från Lawrence och det ÄR min biologiska pappa. Han kallas för Larry kort och gott och så får det förbli. Han är gift för andra gången har en dotter som är adopterad från födseln vilket gör att jag är hans enda biologiska barn. JAg har ärvt hans handlag vad gäller att snickra han gör lådor av körsbärsträd typ askar av näver. Vi mailar varje dag til varandra och försöker hinna i kapp tiden, 52 år, tiden går fort. Vet inte hur många år som finns kvar heller han är ju 74 som mamma det finns inga garantier för hur länge en människa lever.

Jag har skickat mail till en man vid namn Lawrence M Rehmann som kan vara min biologiska pappa. Så länge mamma levde så hade jag inte så stort behov av att kontakta honom. Men nu är mamma borta och jag har ingen att fråga längre. Som sagt det är mkt pirrigt vilken tur att jag har sömnpiller så att jag inte ligger vaken hela natten. Jag berättade för min syster att jag tänkte göra detta men hon verkade inte så pigg på det utan undrade varför. Jag tror att hon är lite rädd för vad det kan föra med sig men jag är bara nyfiken.

alltså mamma har bara varit bort i sju veckor o, det har gått jättefort allting. Nu har vi sålt mammas lägenhet oxå. Det som hände var att i påskas fick mamma lunginflammation som pågick ett bra tag, ny infektion i början av juni. Mamma ramlade natten mellan den 6 o 7juni blev liggande från 2 på natten till 10 på fm då hemsjukvården kom. Åkte till Dalens sjukhus kom hem den 18 juni för då skulle fönsterputsaren komma. På söndagen skulle vi syskon byta sovrum åt mamma så hon fick närmre toaletten. Hjälpmedel beställda o de mesta hade kommit. På em söndag så mår mamma illa bara kräks vi ringer hemsjukvården som kommer o säger "men Gun då, då var ju hur pigg som helst i morse vid 10 vad har hänt?" I efterhand så har jag förstått att det var då som mammas njurar la av. Ambulans kom för hon hade tungt att andas nästan inget blodtryck, under tryck 40 eller nåt. In på HS Ewa o jag bäddade rent innan vi åkte in för mamma skulle ju komma hem igen. ELLER HUR!!!! vi hälsade på mamm kvällen på akuten. Åkte hem o sov eller nåt. HS ringde halvsex o bad oss komma in för mamma var dålig. FY SJUTTON säger jag bara. Det har inte gått ett dygn än. Vi stannade kvar, brorsan fick vi stoppa i dörren innan han åkte till Umeå för att hålla utbildning. Vi var på HS hela dagen, Ewa o jag sov kvar med en rosslande mamma, var som att vaka över ett sjukt barn med feber. Tisdagen var lugnare för mamma hon fick andra piller som gjorde att hon inte hade ont. Ewa o jag åkte hem o duschade sen tillbaka, där vi träffade en helknäpp överläkare som tyckte att vi skulle flytta mamma till Dalens sjukhus för häääääääääääääär på Mava kunde hon ju inte ligga. Mamma blev ororlig så fort ngn annan än barn tog i henne plus att lugndoktorn hade sagt att mamma bara hade timmar/dagar kvar. Den andra sa att det kunde ta flera veckor, hon hade nog gått en Hermodskurs. Ewa och jag åkte hem till middagen Thomas stannande kvar över natten. Han ringer halv sju och säger att mamma har dött i sömnen. Thomas vaknade av att det blev tyst på rummet. så var det med det.

Hej jag lever!!! Jag hade ingen cancer o inte ngt annat heller. Det går fortfarande bra att inte röka, däremot så är det konstigt med vanor om jag blir arg/lessen/upprörd över ngt då vill jag röka. Inte för att det är gott eller så utan bara för att göra ngt annat. Men jag har en lösning på det, lägg några patienser på datorn.

Var hos tandläkaren i går, kostar skjortan ca 5.000:-. Än så länge har jag gått back ekonomiskt på att sluta röka. Ca 8.000:- till tandläkaren ett par tusen till nya kläder o detta på bara 6 månader. Hade jag rökt så hade det kostat mig ca 7.000:-. Men förmodligen så hade mina gamla lagningar rasat ändå så då hade det blivit ännu dyrare. I morn ska jag till Ersta o röntga lungorna igen, de har hittat en skugga, kan vara i stort sett vad som helst. MEN....... Jag är lite orolig faktiskt.

Nu börjar jag att röka igen, en lagning till i en kindtand rasade igår kostar säker ett par tusen. Vore det inte för att jag är så jävla envis så hade jag redanvarit till affären och köpt cigaretter. Vem fan är det som har hittat på att jag ska sluta röka? Inte är det det ngn annan än jag själv i alla fall.

Jag tänkter inte sluta röka någon mer gång. Det är inget roligt det här, vill helst bara försvinna, Inget är roligt det finns ingen glädje i mig. MEN om jag börjar röka igen så går jag ner i vikt och livet blir roligare. MEN igen, då måste jag ju sluta röka igen och det orkar jag inte. Så vad gör jag nu? Jo, jag låter bli att röka så klart, måste låta bli att äta så mycket, måste börja träna. MEN jag vill inte ha alla dessa måsten utan vill göra saker för att JAG vill. Tänk vad enkelt det vore om det var andra människor som sa till mig att jag måste göra si och måste göra så. Då kunde jag bli arg på dem och säga att det ska dem skita i det är mitt liv. Men nu är det inte så utan det är jag som sätter upp de höga kraven på mig själv. Som jag ser ut nu så vill jag inte visa mig ute utan helst gömma mig i en garderob och äta blää mat. Det värsta är att jag tycker att det lukar rök överallt men förmodligen är det så att jag har fått tillbaka luktsinnet (var har du varit?) så att alla lukter/dofter blir renare o klarare. Näsan har äntligen blvit ren. Jag har sagt det förr och säger det igen hadejag veta detta för 35 år sen så hade jag ALDRIG börjat röka. Nikotin är lika giftigt som heroin. Kanske skulle ha blivt heroinist o fått komma in på behandlingshem, näe nu var jag dum som en av mina vänner brukade säga. på återläsande.

Tänk att det redan har gått fem månader av mitt nya liv. Det känns fortfarande väldigt skönt att inte röka även om jag kan känna att jag är röksugen eller rättare sagt sugen på något. När jag rökte så tyckte jag inte att det var skämmigt att köpa cigaretter men när jag köper godis så tycker jag att det är väldigt pinsamt. Kan ju bero på att när när man är rökare så syns det inte men att äta godis m.m. syns på storleken. Jag har nu passerat 10 kilo hoppas att det inte blir så mkt mer. det är svårt att låta bli att stoppa ngt gott i munnen.

Jag är lite röksugen i bland men jag motar Olle i grind med lite godis kanske. Det är inte kul att sluta röka, legat med ryggskott efter att ha hostat som en idiot i flera veckor, gick till doktorn som sa att jag hade början till lunginflammation. INTE ETT DUGG JÄVLA KUL. Och detta bara för att jag har slutat röka. (måste få skylla på nåt) Ska tillbaka den 14:e o ska röntga lungorna, lika bra det. På tal om lungor så har mammas cancer gått tillbaka, läkarna tror att det ska räcka med en omgång cellgifter till.

Efter 36 år så har flimmerhåren hittat hem, de bor i min hals o tänker tydligen stanna där. Det är i detta läge som jag vill ta en cigg för då försvinner denna hosta som börja i tårna och slutar i huvet. Tvyärr så blir det ju inte bättre, jag vet det. Det låter som om jag har TBC,lungsot eller ngt annat hemskt när jag hostar jag får tala om för folk att det inte är svininfluensan utan bara de j-vla flimmerhårens återkomst. För varje gång jag hostar så kommer ryggskottet närmre.

Hör o häpna men jag vann kollegornas pris för att jag har slutat röka, motiveringen kommer jag inte ihåg men när jag får den så skriver jag in den här. Nu har mina flimmerhår börjat att hitta tillbaka till min hals, inget kul alls. Ont i ryggen har jag av allt hostande. Min mamma är nu inne på sin andra cellgiftskur, hon var iväg i måndags o i går så va hon o handlade med min brorsdotter. Idag ska mamma på möte inne på HSB hon är inte klok. hihi

Hej på er. Jag är så himla stolt över mig själv, tänk att jag har slutat röka det är samma sköna känsla som när jag tog körkort. Tänk att JAG kan, att bara bryta vana så där. Undrar vad nästa utmaning är? Höga höjder kanske? gå ner i vikt är ingen utmaning eftersom jag har gjort det förr. Ha det

Det är lite märkligt det här med att sluta röka, rätt som det är så säger hjärnan att nu ska jag röka, det kan vara när jag har städat eller gjort ngt annat bra. Tänk att kroppen måste ha belöning så fort man gjort ngt. Får väl sluta upp med att göra bra saker som att städa eller tvätta. Nu börjar mitt nästa projekt o det är att låta bli att äta godis m.m. Det går nog bra det med skulle jag tro.

Jag har trappat ned med medicinen till en tablett om dagen, men idag så kände jag för att inta ta någon. Nemas problemas hitills. Om det här går bra då ska jag ta i tu med vikten från den 14 november. Altså nu börjar även de nya kläderna sitta tajt. Trevlig helg!!!!!!!!!! P.S önska Eilert lycka till

Mamma ska inte dö än!. Hon ska börja med cellgiftsbehandling nästa vecka, hon kommer inte att tappa håret för den här behandlingen är "snäll". Tumören i lungan är inte den farligaste tumören, mamma vill inte säga cancer utan tumör i lungan eller cellförändringar. Föra att tala om mig en stund så tar jag bara en tablett om dagen, tar jag två så kan jag inte sova, tar jag en blir jag hungrig men det får lösa sig.

till jul o då har det gått 16 veckor sen jag slutade röka. Nu är det 6 kilo sen o om det fortsätter i samma takt så lär det bli 12 till jul. Snacka om julgris men det gör inget säger Sanna. Det går fortfarande väldans bra detta med att inte röka. Ett tag var jag trött på morötter m.m. nu har jag ätit för mkt päron så magen är inte så glad får väl äta russin ett tag.

Som sagt det går framåt men jag börjar bli lite trött på morötter, godis o tuggummi. Det är lustigt hur hjärnan kan spela en spratt med att få mig att tro att jag vill röka. HA vilken dum hjärna jag har jag vill INTE röka. I lördags var jag borta på fest o var lite orolig över hur det skulle gå med rökningen. Gick ut med några rökare men insåg snabbt att jag inte kunde vara kvar. Ena delen av mig tyckte att jag kunde röka medans den andra delen insåg att detta är inget för mig. Så jag gick in igen. Jag har sagt det tidigare och säger det igen det är inte lätt att göra slut med en vän som har funnits i mitt liv länge. Tänk er själva att inte få ha kontakt med din bästa vän längre fastän hon/han bor runt hörnet o du ser honom/henne varje dag. Så lever jag.
Hej o ha det så bra i höstmörket.

Vissa dagar är det lätt som en plätt vissa stunder är det värre. Trodde nog att det skulle vara svårt att gå ut o ta en öl utan att röka men det var det inte. Förmodligen för att jag är så himla mallig över att jag har slutat röka. Däremot så är jag röksugen när jag känner mig lite stressad eller är trött. För det mesta så glömmer jag att jag har rökt, helknäppt.