Oj då
Nu är det inte långt kvar. Jag har märkt en sak o det är att jag har börjat röka mer de senaste två, tre veckorna. Kanske för att få hinna med så mkt som möjligt. De flesta jag har pratat med tycker att jag är strong som gör detta. En del säger att det är på tiden det är dyrt, man kan bli sjuk, du vill se dina barnbarn växa upp osv. Men jag slutar för min egen skull, vill satsa på mig o inget annat. Nämnde på jobbet att det här med vikten bryr jag mig inte om så mkt just nu, ngn sa att man inte går upp i vikt. Tror jag inte på.
När man slutar röka så ställs ämnesomsättning om och risken är att man går upp några/många kilo. Men som sagt det bryr jag mig inte om, då blir det mer av mig att tycka om.
Jag har fått många posetiva reaktioner som jag tar till mitt svarta hjärta.
Eftersom jag har semester den första rökfria veckan så kommer jag att sms:a till Christina som kan lägga ut information om hur det går samt mina tankar. Jag är ganska så säker på att jag kommer att få nattliga besök av min nattmara (Sanna) men det gör inget för det är hon som kommer att knacka på mina axel när jag vill ge upp. Sanna är ja inte min förebild men kunde hon så nog f-n kan jag också utan att slå ihjäl ngn. Ju mer jag skriver ju mer undrar jag vad jag har givit mig in på. Jag har inte berättat för mina föräldrar eller mina syskon att jag ska sluta röka, är inte så säker på att de tror på mig de tror att man slutar röka bara för att det är farligt och dyrt inte för att jag VILL. Jo möjligtvis min systeryster, men hon tror ju på mig i allt. :)
Kram till alla som tror på mig.
Vi tror på dej! <3
Vi tror också på dig :)
Att du inte ska bli sjuk..och att du vill se ditt barnbarn växa upp...ÄR ju för din egen skull. :)
kram
Du kommer att fixa det här.
Det kommer vara svinjobbigt, så är det tyvärr. Men, i de stunderna ska du tänka på att det faktiskt GÅR!
( vi finns ju ganska många levande bevis på det)
Blir du sugen på en cigarett, säg då till dig själv att "okej, fine.. nu är jag sugen på en cigg. Jag väntar 15 min och känner efter om jag fortfarande är sugen på en cigg då!"
Jag kan garantera att du inte är det. Det gäller bara att klara de där första minutrarna som begäret biter tag i en. Och det gör du. Promise.
Det sköna är sedan att just de tillfällena kommer gradvis mer och mer sällan, och framförallt så går de över mycket mycket fortare för varje gång.
Idag, 2 år efter att jag slutat, kan de NÅNGÅNG ytterst sällan komma förbi som enbart en liten pytteförnimmelse och man hinner knappt uppfatta vad det var.
Detta kommer att gå som en dans!
Du har ju hur många nära och kära som helst som stöttar dig också och som TROR på dig.
Puss & Kram
Sanna
